tisdag 26 oktober 2010

Viska.

När allt vatten som finns har runnit under alla existerande broar och solen håller på att dö där borta vid horisonten är det dags att låta det rinna ett varv till och upptäcka nya virvlar och strömmar och att höra de stora klucken en gång till för att sedan upptäcka att det också finns andra kluckar som liksom viskar in direkt i örat, till hjärtat och att det är de som definierar det viktigaste.

Det var en lång mening kan tyckas.

Inga kommentarer: