23:1

Igår satt hon på sängen med håret åt alla håll. Hon hade blåa landstingskläder och rosor på kinderna. Hennes ögon var pigga och det enda som tydde på sjukdom var platsen, kläderna och slangen i näsan, där det kommer upp slem från magen. Det var igår.

I förrgår var hennes ögon ofokuserade, hon mötte inte blickar, och händerna var nervösa, hon pillade på strumporna och kläderna. Sa inte så mycket. Hon kanske tyckte att det var jobbigt att vi alla hade åkt upp för att hälsa på. Hon gillar inte ståhej, som hon kallar det. Eller så hade hon ångest. Egentligen är det i morgon det börjar och jag hoppas att hon som har sina fotspår skuggade av sin pappa har rätt. Så som han sagt att hon alltid har.