Jag lutade huvudet bakåt mot det långa ryggstödet och tittade upp i taket, på hålen i lampan. Jag hörde mammas och pappas andetag och just där och just då inkom det plötsligt en form av harmoni i kroppen. Kände mig så där lugn och tillfreds som man kan göra ibland när man på riktigt är i nuet och känner att inget kan skada. Lite överraskande att jag skulle känna det där och då men jag tog tacksamt emot det och lät det genomskölja mig för jag vet att det inte varar så länge.
torsdag 14 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar