Det kan vara så att det är familjen Lindqvists tur. Det kan vara så att det är min tur nu. Jag som bara varit med om att det är gamla som dör, precis som Skalle-Per i Ronja Rövardotter. Att det är när livet är slut som det sista andetaget tas, inte att det sista andetaget tar det spirande livet.
Ligger du där, 60 mil bort, och har dödsångest, håller du humöret uppe eller ger det vika?
Du har en son 60 mil bort som inte riktigt vet vad han ska ta sig till. Som känner sig maktlös, som varken vill vara här eller där. Bara resa i tiden, men bara om testresultaten blir bra.
Det finns inte mycket annat att göra än att vänta, så under tiden funderar jag på om jag varit en god son, om du har haft anledning att vara stolt. Jag undrar om du fått ut vad du ville av livet. Och i värsta fall undrar jag om du skulle vilja bli min skyddsängel, trots att jag egentligen tror att döden är platt fall. Fast jag har ju haft fel förr.
Ingenting är tillräckligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar