Tiden.

Det händer ingenting, jag stressar inte. Jag skyndar inte, men jag väntar.

Väntar på saker som inte går att påverka, inte går att skynda på.

Jag väntar på livet, jag väntar på döden.

Jag väntar på att leva, jag väntar på att dö.

Här och nu är borta sedan länge, jag som då och då trott att jag behärskat den konsten.

Ibland känner jag ångesten rinna ut till armarna, ibland känner jag fjärilar i magen.

Klumpen i halsen gör stillsamma besök liksom fjädern i kroppen.

Tick tack

Tick

Tack.