Hon gammal, rynkig och ärrad. Dottern yngre, slätare men mer ärrad av nuets tand. Plötsligt insåg jag att även hon är ett barn.
Även systrarna var där, de hade alla flugit upp från smålands djupa skogar där de upplevt massa minnen tillsammans och mamma är så tacksam för att alla tar sig tid.
Hon verkar inte förstå att inte en enda av oss offrar någonting för att vara där. Utan att vi är där för att hon är hon och för allt hon gjort, för alla minnen, för alla lärdomar.
Och hon tycker det är jobbigt när pappa är borta ett par timmar, det är när han åker hem för att duscha och andas lite efter att han varit på sjukhuset i 21 timmar och vakat.
Idag var hon piggare, det var skönare då. Men jobbigare nu på nåt vis. Även om det är lättare.
Man kan säga att inget är som det någonsin varit i mig.
Den ena systern sa:
Du har ny frisyr va?
Mamma sa:
Ja, sån där hottentottfrisyr och alla skrattade för hennes hår spretade åt alla håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar