Gårdagen slutade med att mamma inte längre kunde prata, hon kunde inte längre be om vad hon ville ha. Jag stannade kvar på sjukhuset över natten tillsammans med pappa för att han skulle kunna sova lite medan jag satt på en stol bredvid mammas säng. Jag höll hennes hand, hon sa mitt namn, tyckte jag, samtidigt som hon andades ut. Jag såg att hennes ena öga var öppet till 1/3 men fick ingen som helst reaktion på att hon var vaken när jag tilltalade henne. Jag ringde på sjuksyster efter ett tag för att hon skulle få mer morfin. Ont är det sista hon ska ha, under tiden droppade jag ner några droppar vatten med hjälp av ett sugrör in i hennes mun och masserade in lite vaselin på hennes torra läppar. Detta skedde två gånger under natten. Hon sov lugnt och fint.
Halv sju fick jag och pappa in lite frukost på rummet medan mamma sov.
Sedan la jag mig för att vila och klockan 07.10 ungefär väckte pappa mig och sa att han trodde att mamma hade somnat in.
Livet lämnade mamma strax efter kl 07.00 i morse, medan hon sov. Det var det bästa som kunde hända när det var som det var. Hon såg så fin och fröjdfull ut där hon låg i sin säng.
Vi stannade alla kvar till runt 11 för att hinna säga farväl på riktigt.
Nu känns det så jävla tomt och ofattbart, det känns som att hon är på nedervåningen eller på jobbet.
Det kommer att ta tid det här.
Jag vill säga ett stort tack till er alla som hört av sig, som stöttat, som frågat, som erbjudit famnar, sängar och tröst.
Och speciellt till dig som tände ett ljus för henne i morse.
Jag vet att du gillade honom, du frågade om vi ville följa med på honom när han spelade i Gbg. Klart vi ville, nu blev det aldrig så. Vet dock inte vad du tyckte om just den här låten.
Till dig mamma:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar