Ibland känns Göteborg utslitet, som om de orörda skogarna, fjällen och bäckarna skulle ha mer att erbjuda. Ibland känns själva livet utslitet som om den orörda döden skulle ha mer att erbjuda, men man ska inte fuska med livet, man kommer dit tids nog ändå och jag vill inte dit nu.
Istället skulle vilja sitta på en hästrygg på mongoliets stäpper, på norrlands fjäll, ligga under vattnet och andas bredvid en delfin eller simma längs med ett korallrev eller känna fallskärmen som faller ut och tar tag i vinden och låter mig falla ner mjukt på mina små hobfötter.
1 kommentar:
man får alltid ringa och prata om man behöver.
glöm inte det.
Skicka en kommentar