torsdag 25 februari 2010

Jag är här.

Det knakar och det knarrar, vinden blåser in i krackeleringen.
Jag är här för att stanna, stannar kvar så länge jag vill.
Så länge jag behöver.

Datumet är obestämt, oasen kommer att ånga upp
tillsammans med dom överblåsta saharastegen.
Allt som finns kvar är orörd sand med framtidens arkeologiska spår.

Nu är jag här för att visa hur tiden sätter sina spår.
Nu är jag här för att erkänna att tiden tar slut.
Jag är här för att bevisa att tiden är allt.
Jag är här för att bevittna att jorden har sin gång.

Inga kommentarer: