R.E.M.

Tröttheten sköljer över mig som en mjuk och slät dimma, den glider in i porerna, in i cellerna, omhuldrar muskler, senor och tankar. Den sveper med mig till en annan plats bestående av mjuka gräsmattor, skrattande människor, kvittrande fåglar, grilldoft och en himmel som är vad jag gör den till. Solglasögonen är på och solen hettar lite i ansiktet, huvudet ligger i någons knä och en hand rufsar i håret. Mer än så behövs nog inte.