Dittdatt.

Tåget är bara tolv minuter försenat. På andra stationen. Det kan gå bra det här.

I morse släppte jag av min brorsdotter på sju år i skolan, hon ville visa mig vart hon satt, vart hon hade sin mattebok och hur långt hon hade kommit i den. Det var fiskar, apelsiner och äpplen som man skulle plussa ihop. Jag har alltid trivts i skolan men jag har inte varit i ett sånt klassrum sen jag själv gick i grundskolan, det var lite blandade känslor. Kanske mest över hur fort tiden går och hur man kan formas i sådana rum, makten i skolans korridorer och de som rör sig där. Livsödena som lämnar efter nio år, formade men inte riktigt klara, men med ett rejält fundament som måste hackas upp om man inte trivs med den man blev.

Igår åkte jag skoter, det borde man verkligen göra oftare. Jag och E stannade mitt ute i skogen, hoppade runt i snön som var upp till knäna och föll fritt bakåt, tittade upp på de genomskinliga sakerna som fladdrar runt på hornhinnan och det var så tyst som det aldrig annars är.

.. och jag skulle behöva ta lite fler pauser från livet. Eller kanske är det att jag inte ska ha lika mycket avbrott från livet. För ibland tror jag att det är sandvikenlivet som är livet. Ibland tror jag tvärtom. Jag saknar i alla fall den här världen mer och mer märker jag. Kanske kan bero på att jag aldrig någonsin hinner få en vardag när jag hemma och hälsar på. Plus att det alltid kommer bra inputs. Hade gärna stannat kvar en vecka till och följt med min brorsdotter, lekt med henne i snön, spelat spel. Skulle ha diskuterat broderns VD-jobb samtidigt som vi anglar på storsjön, skulle pratat om mammas liv och försökt få insikt i varför pappa är så rädd och ser så mycket hinder och sen försöka få honom att också inse det. Lära känna min familj helt enkelt. Jag känner dom inte nu nämligen. Antar att det är det också, komma närmare. Det sägs att ju äldre man blir desto mer intresserad blir man av sin historia, jag befinner mig nog där någonstans.

Åkt till stockholm och hälsat på hade jag nog också passat på att göra.

Jag har varken tid eller lust att jobba. Finns annat jag vill ägna livet åt. Punkt.