Igår var jag med Häxan och tittade på vodou-utställningen på världskulturmuseet, jag tror vi kom överens om att vi skulle haft en guidad visning, men i spegelrummet kan man vara ändå. Det var lite för längesen vi sågs, hon ger vinklingar av världen som jag inte är så van vid, det är bra. Hon kände sig hemma bland alla vodouandar.
Jag hoppas att jag efter konserten imorgon blir omslingrad av armar och ben och hör andetag i mitt öra. Ibland skulle jag vilja pressa mina läppar mot ditt öra för att viskande småsjungscitera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar