En torkande golvmopp som väntar på att hängas upp. En lätt citrondoft över parkettgolvet. En gårdag med M.H med öl, mat, rundgång och diskussioner som glädjer hjärtat, som gör vardagen lite roligare. Knäckebrödsfrukost hos L och ibland känns det som att vi skrattar tillsammans, på riktigt tillsammans.
En dag i dag som kommer ägnas åt att läsa, skriva, spela, göra det som faller mig in inom hemmets väggar, inom de väggar där jag trots allt trivs, trots min rastlöshet att ofta gå ut.
Det känns bra nu. Det känns skönt. Det känns lugnt. I sinnet. I huvudet. I Intellektet. I magen och halsen där mina känslor sitter, där känns det inte hundra. Det känns 87. Och det är bra det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar