Valet.

Jag är en sådan där som oftast tänker att saker ordnar sig, att det blir bra och att de flesta vill gott. Jag brukar inte oroa mig eller grubbla om vad som kommer att hända i framtiden. Men det har krupit sig på ett obehag ett litet tag nu, några år, lite mer och mer för var månad som gått. Och så igår. EU-val. PANG. Rakt i magen. I Sverige SD, vars väljare är som små blöjbarn som inte lärt sig prata rent än om man jämför med Europa. Som Grekland. Gyllene Gryning, uttalade nazister, 9% rakt i magen. I Frankrike Front National, 25%, rakt i Solar Plexus. I Tyskland fick NPD, första nazistiska parti sen Hitlers NSDAP, ett mandat. I Ungern fick Jobbik en miljon röster, ja, av hur många röster då? Jo, sex miljoner. Det är alltså ett parti där flera stycken som är högt uppsatta har blivit dömda för att ha mördat romer. 17% röstar alltså på människor som tycker att mord är rättfärdigat, när de möter någon som inte är som dom. Klart som fan jag börjar bli rädd. Jag och min familj tillhör den delen av befolkningen som kanske inte i första hand behöver oroa oss för att bli registrerade, misshandlade, utvisade, deporterade. Men vi lever i samma värld, i samma samhälle. Ett samhälle som utvecklas mot någonting som jag inte tänker godta. Ett samhälle med mörka dagar och ljusa rädda nätter, som lyses upp av jagande män som jagar sina medmänniskor med kulor, knivar och nävar. Bara för att... för att... eeh för att de har mörkare hud? har sex med någon av samma kön? har krokiga näsor? Tillber någon annan gud som inte heller finns? Har Hallux Valgus? Eller för att de kommer lemlästade och tar skattepengar från de infödda?
Jag är inte en sådan där som blir förbannad på hur världen är. Men nu känner jag att jag börjar bli förbannad. Och rädd. Rädd för människor som tycker att 30-talets Tyskland är en bra idealbild. Frågan är vad jag ska engagera mig i?