Du valde mig framför dom.
Du rörde min hud och såg kanske någon tår.
Nu är den tiden förbi.
Och du pratar tystare nu.
Alla vet, men ingen bryr sig.
Du drog gränserna först.
Jag följde bara dina spår.
Efter att först ha blivit av med min törst.
Linjerna drogs med linjal.
Klockan mätte du med sand.
Och där fann vi aldrig någonsin varann.
Den tiden är nu.
Alla vet, men ingen säger någonting.
Alla har blivit som du.
Jag lät mig invaggas och tro.
Klockan tickade på.
Till slut dog den sista tron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar