I dagarna.

Igår var jag och tog ett par finöl med herr T. Han tillhör dom där människorna som jag träffar för sällan. Det är en gammal kollega som jag bara jobbade med en sommar eller så för några år sedan, dock på mitt nuvarande jobb. Vi var på tunnan. Tunnan är stället som W inte vågar gå på. För där hänger det tydligen fotbollshuliganer har hans Falunkompis sagt. Men det tror jag inte på. För jag har aldrig sett några. De har mycket öl och det huserar även hundar där, lite som att vara på Irland eller i Prag. T känner bartendern så han visar nya öl, vi får inte ens dricka samma (ja ja, likadan) öl två gånger samma kväll. Det är service på hög nivå, speciellt när det ingår prisavdrag. Favoriten från igår, och kanske topp 5 någonsin: Ridgeway Foreign Export Stout. Mumma sa pojken om kolan. Under första ölen frågade T hur det stod till med mig, efter mamma och så där, han frågade lite frågor och jag drog historien och jag såg att han blev rödögd och fick tårar i ögonen. Och jag blev rörd så jag fick detsamma. Så kan det gå. Sen inspirerade han mig till att vilja fota igen. Så nu har jag kollat upp lite roliga objektiv.

Nu är jag i Åshammar igen. Det ligger drivor med snö på gården, imorgon är det skottning som gäller. Pappa har satt upp ett foto på mamma mellan två ljusstakar och en ljushållare med hjärtform på ett bord i vardagsrummet. Tårarna började strila när jag såg det.

Pappa har börjat laga landskapsrätter varje fredag. Det är lite fint tycker jag. Han går här hemma och vankar och funderar på vad han ska hitta på och så kommer han på att han ska laga landskapsrätter. Jag tänker att det måste kännas ensamt att laga och äta dom. Och säga till sig själv där vid middagsbordet "jaha.. det här blev ju gott... vad roligt... " och så tar han en tugga till. Men jag är också imponerad av att han är så konstruktiv.

Igår gjorde han i alla fall nåt skånskt; kalkon och äpple-lasagne. Den var god även micrad.

Imorgon skulle jag vilja ha en skoter. Hade varit fantastiskt att bara dra upp i skogen med den och köra ut i vildmarken. Men ack.