Semester.

Jag önskar att det rann, att jag inte behövde tänka. Att allt låg i mina händer och världen slutade att snurra.
Just nu och just här är det lite för varmt för att synapserna ska koppla som de brukar, synapskollaps.
Jag har liksom ingenting inuti och ingenting utanpå att komma med, men det gör egentligen detsamma.
För ärligt talat; vem har något att komma med i den här världen?
Men snart så, snart är min hybris tillbaka.