Berg(x) =?

Jag vet att det känns tungt, att de där jävla bergen är helt omöjliga att ta det minsta kliv på. Stenen är för porös så den går sönder under foten och du rasar ner igen. Eller så är den för hård och vass så den skär upp ett djupt sår i handen så du måste släppa taget.
Bergen, som är på ditt bröst och gör det svårt att andas, nöts delvis ner, men det finns ett knep. Man kan gå runt. Vissa säger att det är fusk, det säger inte jag.
När man sedan tittar tillbaka så finns bergen där men de är betydligt längre bort mot horisonten och även om man skulle gå tillbaka igen, vilket går förvånansvärt fort trots att det är ända till horisonten, så är dom betydligt mindre än förut, även om de fortfarande är stora, mörka och har vassa hörn som sliter upp gamla sår i både kött och själ.
Men först är det ångestsvett, illamående, sömnlöshet, galenskapskänsla och tårar som gäller. Sen kan man gå runt.
De flesta går inte runt. De flesta blundar. Det är fusk.