Kurs.

Jag har anmält mig till en kurs. Eller till två och skickat intresseanmälan till tre andra. Två på universitetet och tre på ABF. Jag tänker att livet måste vara mer än så här. Trots fyra veckors semester där jag knappt varit hemma, en mountainbike som jag inte har hunnit/kunnat cykla på än så måste det, livet, vara mer än så här. Så jag har anmält mig till kurser. Kanske hittar jag livet där. Eller så kanske jag i alla fall lär mig att identifiera det som levs varje dag.

Antar att jag borde skriva något om Malmö, om den delade vinflaskekvällen, om han på Burger King vid Triangeln som jag började prata wifi-uppkopplingar, amiga, commondore, windows och apple med. Jag kan inget om sånt. Så jag tog det säkra före det osäkra och började prata om att man hade varvräknare på kasettspelaren när man spolade fram till spelet man ville spela. Han hakade snabbt på, han hade sin första commondore 1984 sa han. Jag tyckte om honom, han var ensam och önskade en god kväll när vi gick. Borde kanske skriva om Pickwickklubben, Om Z och Z som det var så längesen som jag träffade, den ena Z fanns det inte mycket kvar av av den som jag en gång kände. Jag antar att jag borde skriva något om Köpenhamn, jakten på Tuva Novotny. Om cyklar som cyklar över små barn. Om att bli raggad på av 60-årig dansk när man ska bada och om den vänliga själ som lät mig sova hos honom några nätter. Eller om konserten i folkets park där vi satt oss i gräset utanför Debaser istället och att jag nästan blev lite kär i ett par ögon. Och att jag på väg hem till GBG fick ett sms från L som jag reagerade på som jag aldrig reagerat förut. Å andra sidan har jag aldrig läst eller hört något sådant förut. Jag skulle kunnat ha varit på väg att bli pappa. Jag antar att jag borde skriva något om det.

Men istället skriver jag att jag ska börja göra färre saker men det jag gör ska jag våga göra på riktigt.

Kommentarer.

"Är det bara jag som överraskades över att DN använde den korrekta termen Illegala invandrare istället för den Orwellianska vänster- nyspråks termen "papperslösa"?" (Simon)

"Du kan komma ihåg att invandrarna i Arizona har färdats långt och tufft för att få jobba. I Sverige kommer man hit för att få och kräva saker delvis lär man sig det eftersom vår politik tillåter det." (Anonym)

"Du suger, det är därför dina länkar inte blir klickbara, också, man kan inte ha apartheid om inte båda sidorna är ens medborgare, tänk vilket jävla apartheid vi hade haft i så fall mot polacker." (Anonym)
 
"Helt rätt av Arizona. Mexikanerna har ett eget land." (Anonym)

Käre Simon: Jag tänkte inte ens på det om jag ska vara ärlig.

Anonym x 2: Som om jag någonsin uttryckt en åsikt i frågan. Men jag har svårt att tro att inte sveriges invandrare har färdats länge och haft det tufft under resans gång. Men många har nog inte kommit för att få jobb. Utan mest för att slippa dö, misshandlas och våldtas. Och kanske för att våga gå på gräsmattan utan att få benen sönderslitna av minor.
Om jag blåser istället för suger, blir mina länkar klickbara då menar du?

Anonym: Ja det är korrekt uppfattat att Mexikanarna kommer från den suveräna staten Mexico. En stat får man normalt sett lämna. Däremot kommer man inte alltid in i andra länder. Det vore väl dock trist om man inte fick lämna sitt land tänker jag. Vore väl även trist att inte få lämna Sverige trots att vi äter jordgubbar på midsommar och allt.

Tomheten.

Efter 140 mil på fyra dagar med bil och tält via Snäcke i Dalsland, Atla i Norge, Sälen i Dalarna, Någonstans mellan Mora och Vansbro i Dalarna, Filipstad i Värmland och Örebro i Närke. På jakt efter solen genom regn, åska och en ständig närvaro. Efter detta så kommer tomheten.
En skön tomhet som jag kan fylla med vad jag vill. Om jag vill. Eller så låter jag den vara tom tills den fyller sig själv.

Just nu spelas http://open.spotify.com/track/69UGm9BuoiJBEaNzNMZBUb och jag borde lägga mig i soffan och läsa lite ur No one belongs here more than you. Men det blir inte att jag gör det, istället sitter jag i min stol och kryssar mellan flikarna som jag har lagt upp på datorn. Det är Fokus.se Facebook.com Dn.se Di.se blogger.com

Jag läser kapitel från Torgny Lindgrens nästa bok:
http://www.fokus.se/2010/07/alla-som-ar-sasom-%C2%ADhundar-ska-fa-komma-in-i-himmelriket/

Jag chattar om mountainbikecykling.

Jag läser om hur hetta och skärpt kontroll är dödligt för illegala invandrare:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/hetta-och-skarpt-kontroll-dodligt-for-illegala-invandrare-1.1139133
och jag läser om att BP tydligen lyckats stoppa oljeläckan.

och så skriver jag här.

Tänk vad bra det vore om jag kom ihåg nåt av det jag läste. Det vore bra. Då skulle jag kunna diskutera saker.
Och varför blir inte mina länkar klickbara?

Berg(x) =?

Jag vet att det känns tungt, att de där jävla bergen är helt omöjliga att ta det minsta kliv på. Stenen är för porös så den går sönder under foten och du rasar ner igen. Eller så är den för hård och vass så den skär upp ett djupt sår i handen så du måste släppa taget.
Bergen, som är på ditt bröst och gör det svårt att andas, nöts delvis ner, men det finns ett knep. Man kan gå runt. Vissa säger att det är fusk, det säger inte jag.
När man sedan tittar tillbaka så finns bergen där men de är betydligt längre bort mot horisonten och även om man skulle gå tillbaka igen, vilket går förvånansvärt fort trots att det är ända till horisonten, så är dom betydligt mindre än förut, även om de fortfarande är stora, mörka och har vassa hörn som sliter upp gamla sår i både kött och själ.
Men först är det ångestsvett, illamående, sömnlöshet, galenskapskänsla och tårar som gäller. Sen kan man gå runt.
De flesta går inte runt. De flesta blundar. Det är fusk.

Rollväxling.

Ibland byter människor roller med varandra, ofta utan att veta om det. Ofta utan att båda är närvarande när bytet sker, som när man tar med sig varandras sidor från gamla relationer till nya till exempel.
I går kväll pratade jag och L om starka känslor och jag tog en roll som jag blev väldigt förvånad över att jag tog. Den var inte jag. Inte förr, men nu är den tydligen jag. Förr var rollen som jag skulle ha Ls roll, men den var ju upptagen så då fick jag ta en roll som var ledig och den som var ledig och som jag kände bäst var den som var närmast. Det vill säga jag snodde den från min förra relation. Fantastiskt vad vi människor norpar, lär sig och gör det till sitt eget. Antar att det är det som är utveckling. Man tar det man gillar och slänger förhoppningsvis det man inte gillar. Det är bra.

Långfrukost.

Idag såg jag en gravt överviktig 30-åring som petade näsan utanför fiket och sen torkade av sig lite diskret på sin rygg. Det var också han som jag såg 3/4s rumpa av när han 3 minuter tidigare reste sig från stolen på fiket. Det gillade jag kanske inte så mycket. Blev mest shockad över att stirra rakt in i en vit hängandes rumpa. Annars gillar jag människor som sticker ut från mängden. De tillför liksom någonting. Som det gamla paret som var helt klätt i vitt, hon hade målade läppar, naglar och bar hatt och han hade polerade skor, de var runt 85 år och det var en vanlig tisdag eftermiddag i centrala Gbg.

Den här semester tar död på mig. Jag kommer att falla in i lättja och frosseri. Ja då, det går att bli ännu mer lättjefull än jag brukar. Igår sov jag bort i stort sett hela dagen, förutom för fotbollstimmarna, då jag drack öl. Öla, äta och sova. Det är mina tre gyllene verb den här semestern. Och cykla kanske. För nu har jag köpt en. Väntar på leveransen bara. Köpte skor, hjälm och handskar till det idag. Men det är lite småhemligt så säg inget. Speciellt inte om ni känner FB i sthlm.

Kastrering.

Jag står och okynnesfacebookar (finns det nån annan form än just den?) och det kommer upp en grupp på höger sida som heter "Kastrera Göran Linberg NU!" Ja, jag vet att han heter Lindberg, men det vet inte dom.
Jag gillar såna grupper, hur allt plötsligt blir svart och vitt. Hur enkelt allt blir och att det är straff som gäller. Långa straff, gärna dödsstraff eller åtminstonde fängelse till döden. Tyvärr kan man inte diskutera utan att vara medlem. Medlem tänker jag inte bli för jag håller inte med på en fläck.

För det första så är de flesta forskarna överens om att längre fängelsestraff inte drar ner på antalet brott, det kan till och med öka. När de återinförde dödsstraff i Texas(?) så blev det fler mord. Inte färre. Så kan det gå.
Fast jag antar att de inte vill ha straff för honom som preventivt syfte för att rädda andra från att bli sexuellt utnyttjade/våldtagna, utan enbart för att han ska lida för det han har gjort. Det är ju synd, för straffets innebörd innebär i stort sett att han kommer bli inlåst. Inte att han kommer att bestraffas där inne. Kriminalvården har som en uppgift att se till att de intagna har samma rättigheter som alla andra människor.

Andra skriver att polisen säkert har vetat om det länge och att det inte går att lita på rättssystemet. Jag tänker tvärtom, jag tänker att det har kommit fram att en av sveriges högsta poliser har utnyttjat människor och just därför går det att lita på systemet. Åtalspunkterna innehåller dessutom bara årtal som går nåt år tillbaka i tiden. Vilket i sig kan vara lite märkligt iofs. För det är nog inte så ofta man börjar med sådana här handlingar när man är 60 eller hur gammal han är nu( Han gick nyss i pension i alla fall). Men sånt kan jag ingenting om.

Sen det svåraste av allt. Han har antagligen hjälpt många fler människor än vad de flesta har gjort. Hur ställer man sig till sånt när allt blir svart och vitt? (Dock är det ju när man inte ser svart/vitt som det uppstår problem i sådana här frågor) Ni vet det klassiska moraliska dilemmat; är det rätt att döda en för att rädda fler och vem ska man i så fall döda? Jag vet inte. Jag har ingen aning. Det enda jag vet är att ingenting är svart och vitt, även om jag skulle gilla att leva i en sådan värld. Då skulle man kunna avrätta människor på stående fot och naturligtvis så skulle det vara mitt vita och svarta som gällde. Jag kanske skulle bli diktator. Det vore nog det bästa för alla. Tror jag ska gå med i gruppen ändå. Eftersom jag kommer bli diktator då.

Semester.

Jag önskar att det rann, att jag inte behövde tänka. Att allt låg i mina händer och världen slutade att snurra.
Just nu och just här är det lite för varmt för att synapserna ska koppla som de brukar, synapskollaps.
Jag har liksom ingenting inuti och ingenting utanpå att komma med, men det gör egentligen detsamma.
För ärligt talat; vem har något att komma med i den här världen?
Men snart så, snart är min hybris tillbaka.

Period 2.

Det är märkligt hur livet rinner på.
Jag gick tidigare idag och tänkte att det är dags att göra Göteborg helt till mitt igen. Och när jag, L och G sitter på järntorget och dricker öl, kaffe och röker cigarr så ser jag henne tillsammans med sin nya. Jag ser hur hon går över torget och jag känner just inget mer än den väntade känslan. En liten svag ilning i kroppen. Sen, när de kramas och pussas där vid övergångsstället till elvan blir ilningen lite starkare men inte mer än att den går över strax efter att de kommit ur sikte. L frågade hur det kändes, jag sa som det var och sen var det inget mer med det. Det är en av anledningarna till att jag tycker om L. Förut har jag känt att jag behövt dölja men inte nu och nu jag tror att Göteborg nästan är mitt igen.

För andra är livet inte lika enkelt just nu och jag tycker att det är borde vara dags att sluta upp med det där nu. Hur hon hela tiden åker fram och tillbaka till Småland för släktingar som går hand i hand med liemannen, samtidigt som hon själv precis har släppt taget. I alla fall vad jag vet om. Vi har inte träffats på ett tag nu, lite för lång tid om jag får säga vad jag tycker.

Och servitrisen på Kino sa att hon tyckte det var roligt med en kund som tog sig tid att dricka öl och äta. Hon syftade på att jag suttit där i fyra timmar och druckit lika många öl, ätit lite och läst Doktor Glas, hon sa att det tillhörde hennes favoritsysselsättning också. Jag frågade efter hennes favoritöl, det var Bedarö Bitter. Jag gillar henne.

Bättre.

Inatt drömde jag att jag skrev nåt. Undra vad jag skrev.
Det jag vet är min taktik att lägga mig tidigt och sova till jag vaknar av mig själv verkar fungera.
Igår hade jag feber. Idag har jag det inte. I alla fall inte nu när klockan är 05.30.
Vakna av mig själv. 04.55.
Nu ska jag äta frukost.
Kanske ta en morgonpromenad.
Eller så bakar jag in mig i sängkläderna igen.