Rödvin.

Dagarna liksom bara rinner på och jag njuter och när jag inte njuter så saknar jag faktiskt. Jag oroar mig för annat men annars glider jag fram och upptäcker nya kvarter av stan.
Kvarter som jag gått i förr men inte riktigt sett, inte med hennes ögon och hennes kommentarer och hennes hand i min. Det är nåt märkligt, nåt speciellt.
Lite som att se sig själv i en av Lisebergs speglar.