HomoBi.

För ungefär tjugo minuter sedan åkte jag med spårvagn nr 5 förbi avenyn. Jag blir alltid ledsen av avenyn på utgångskvällar. Jag blir ledsen på kläderna, på sminket, på de höga klackarna, på den vingliga gången, på folk som går arm i arm som om de kände varandra, jag blir ledsen på de uteblivna förväntningarna, på det sociala spelet. Jag blir ledsen på hur vackra folk gör sig. Jag tänker på hur de vackra skulle se ut nytränade, nyvaknade eller varför inte nyknullade. Om de fortfarande skulle vara vackra så är de vackra på riktigt. Alla kan bli vackra med kläder och smink, eller med hatt och frack. Jag tänker: manipulation. Jag tänker: glädje. Och jag vet att jag inte vet någonting om någon. För det kan ju faktiskt vara så att ena dagen avenyn, nästa dag dykare utanför Smögen och det är någonstans där det börjar bli intressant på riktigt.

Dessutom vet jag att L just nu är toksnygg på syntklubb. Och ärligt talat skiljer sig det inte någonting från avenyn det är bara annat. Man skulle också kunna säga att L kombinerar det med dykning. Jag gillar det.