Skifte.

Nu kommer ljuset, det där vita som gör att mörkret skingras, som gör att jag vill sitta vid hamnen vid solnedgången med en kaffe och gott sällskap, som gör att jag vill strosa runt i stan utan mål. Med ljuset kommer värmen, vädret som gör att man kan gå ut utan att klä på sig några extra kläder. Bara ta på sig att ett par skor och sen traska ut för att sätta sig med öl och grill, kanske på någon klippa vid havet, kanske vid någon sjö, kanske i någon av Göteborgs parker, kanske precis utanför huset.
Nu kommer tiden då jag förhoppningsvis kommer sitta på en motorcykel med Häxan och åka ut till Öckerö och jättestolen, till Malmö och ribban och till nya ställen som bara ligger där och ska upptäckas. Snart kommer tiden då jag och M.H springer runt Delsjön och avslutar med att dyka ner från bryggan. Känna hur det svala vattnet sveper över och omsluter min svettiga kropp.
Nu försvinner kvällarna där jag kan gå och lyssna på min mp3 i mörkret och samla energi. Försvinner gör också kylan som gör att man kan klä sig i mössa och halsduk. Försvinner gör alla söta människor, frusna och påbyltade. Fram kommer snygga människor, varma och lättklädda. Jag har dock alltid gillat söta mer än snygga.

Wij.

När min arbetsdag imorgon är över har jag jobbat nästan 90 timmar på 8 dagar. Det som är bra är att jag kommer vara ledig en del sen. Det dåliga är att man är i koma under tiden man jobbar. Men i Lördags följde jag med M.H hem. Han bjöd på öl och mat och film. Sen somnade jag på hans tältsäng som stod där längs väggen i Örgryte, skruvade fram klockan en timme och sen somnade jag som en stock för att vakna förvirrad över vad klockan egentligen var. Jag hann i tid, jag hade försäkrat mig att vakna i tid för en kollega skulle ringa från jobbet och väcka mig 06.15. Jag var trött.
Söndagen präglades av att I-M ringde mig där jag satt i passagerarsätet i M.Hs bil på väg hem från jobbet. Hon undrade om jag ville se Tomas Andersson Wij. Klart jag vill. Bra, det ligger en biljett i ditt namn i kassan på Lorensbergsteatern. Han börjar om 55 minuter. Som tur var hann jag. Tack vare M.H, tack vare hans vänliga sinnelag. Han skjutsade mig hem, jag bytte om från jobbkläderna till privatkläderna på kortast möjliga tid. Missade bussen, vagnen kommer om 5 min. Stress, stress. När jag var framme var det en kvart före start. Man hinner nästan alltid. Wij var så klart bra. Tack för det.

Börjar få så där ont i benet igen. Har beställt en tid hos en kiropraktor på onsdag, får se om den människan kan göra nåt åt det. Dom skrattade åt mig på jobbet idag för jag såg ut som en gammal krumpen farbror. Man vill ju inte bli skrattad åt.

http://open.spotify.com/track/6DVe1QxE6mOhFi6EhF3kQM

Spåkula.

Jag gjorde en sån däringa spåkula på facebook. Jag fick fram följande "Våga kärlek. Du har inget att förlora. Följ din intuition." Jag förstår inte vad den menar. Skulle jag ha problem med det. Nä, inte alls.
(Å andra sidan är det ju inte det den säger, om jag hade varit en person som inte hade haft problem med det så jag har väl tänkt nåt i stil med; Japp, det är precis det jag gör, smart kula det där.) Så min tolkning är ju helt enkelt svaret på hur jag tycker och tänker i frågan. Det kan man så klart överföra på en massa annat också. Visst är jag en vis man! Fantastiskt det här.

Visst ja, jag chattade med min bror på facebook idag också. Det var första gången någonsin han chattade. Jag sa att jag gjort det nästan dagligen de senaste 15 åren. Han är ändå bara 4 år äldre än mig så jag är lite förvånad att han aldrig gjort det förut. Ja ja. Sånt är livet. Outgrundligt.

Och varför har vi två plötsligt slutat höras av?

Försvarstal.

Är det här med storm så mycket att ha egentligen. Den drar upp träd med rötterna och gör havet vitt av skum.
Då har jag nog hellre en frisk vind där stora lövklädda grenar rör sig och det viner i luftledningarna. Där man kan sitta i lugn och ro och höra hur stormen där utanför rycker upp rot efter rot.

http://open.spotify.com/track/1Dl44SWywsIDdz1GgIp9gG

Och plötsligt blir det bara en massa konstiga nuffror istället för artist och låt. Märkligt.

Chimär.

"Det är ju det allt handlar om.. att känna sig lite bättre, lite smartare, lite snyggare än man egentligen är. Det är då man mår bra."

Jag gillar det.

Det märks när jag har besök för alla soffkuddar ligger på golvet, står kaffekoppar här och där, ligger skivor på golvet och det är allmänt stökigt. Jag träffar folk som jag aldrig skulle träffat, igår var vi i en övernattningslägenhet på östra larmgatan. Jag gillar det.
Det märks när man har köpt en Iphone för det ligger kartonger och sladdar, instruktioner och hörlurar lite här och där. Jag gillar det.
Och där bakom kartongen ligger ju Hjalmar Gullberg och väntar, precis bredvid senaste Filter som damp ner i brevlådan igår. Den har en artikel om Jan Stenmark. Jag gillar det.
Jag har väldigt ont i min skinka, stramar ner mot benet. Det sitter lite uppåt mot mitten, häxan säger att det är ischias, hon ska trycka bort det imorgon. Som den massör hon är. Jag gillar det.
Vädernörden i sthlm sa att det skulle bli fint väder i gbg i veckan. Det är disigt ute. Ingen sol. Inte ens på gräsrotsnivå, där är det också dålig sikt. Jag gillar det inte.
Men annars gillar jag det.
Jag har semester. Jag får göra vad jag vill. Det, om något, gillar jag.

Dagen.

Biskvier inlindade i folie. Promenad runt årstaviken, besök på Eriksdalsbadet, sitta på bryggan vid gamla stan och äta den medhavda fikan och sen in i gränden och köpa en falafel. Hoppa över dagens inbokade bio, istället upp till kulturhuset, lägga oss i de orangea puffarna, läsa lite Zits och lite Hjalmar Gullberg, prata. K gick på bio med sina systrar. Jag försökte slumra lite i puffen, de släckte och tände, klockan var 17, de stängde.
Ner på T-centralen, Görna linjen mot skarpnäck, längst fram satt E som överenskommet, hon var trött, hon var hungrig, hoppade av vid Skanstull eller Hornstull, jag blandar fortfarande ihop dom där, hon åt pizza, inte jag, jag drack kaffe. Vidare till biljard som var stängt, vidare till Broder Tuck, där mannen med blodet på hela sitt vänstra ansikte satt. E beställde nachos med extra ost och Staropramen dark, jag beställde Kilkenny, efter två klunkar, en från våran egen och en från den andras bytte vi öl med varandra. Mannen med blodet gick ut, vi upptäckte att det lika gärna kunde vara ett födelsemärke.

Och så en fråga som jag tror är mer allvarlig än vad ytan säger: Hur ofta ser man en mörk människa som är utvecklingsstörd? Idag mötte jag och K en.

Utanförskap.

Det finns några saker här i livet som jag aldrig kommer förstå. Som jag hoppas att jag aldrig kommer att kunna förstå på riktigt. En sån sak är hur en syranier eller assyrier idag "känns som att man existerar nu, att man fått upprättelse" efter att sveriges riksdag beslutat att kalla massakern i Turkiet 1915 för folkmord. 1915. Det är som att säga att jag skulle få upprättelse för att min gammelfarfar får förlåtelse för att han var tvungen att jobba hela dygnet och inte fick möjligheten att vara hemma med sina barn.
Det har väl inte jag med att göra tänker jag.
Fast det har jag väl.
Eller så är det för att jag är en vit heterosexuell man som aldrig upplevt gedigen utanförskap. Som dessutom lever i den del av världen där individualismen är som starkast. Det kan vara så.

STHLM.(Ångrarna)

Jag är i Sthlm, sover hos Fredrik, träffat annat pack på dagarna. Idag har jag fikat med Maria. Trevligt. Sen såg jag Calle, Sylvia, Hakan och hennes lille gubbe Daniel från Ockelbo. Tänkte säga på klinkande sandvikenmål.. "Du ä från Ockelbo dö, ja är från Åshammar ja, läge?" men jag gjorde inte det. Då hade nog den plirande livvakten knycklat ihop mig och lagt mig i några olika svarta sopsäckar. Dom har ju rätt att göra sånt såna där.
Sen lite film på dokumentärfestivalen som råkar infalla just nu när jag är här. Såg hmm nån film om nåt. Men framförallt så var den otextad. Även där de inte pratade engelska utan nåt afrikanskt språk. Det var lite jobbigt. 50 years! Of love? heter den i alla fall och handlar om för och nackdelar om att leva med samma person hela livet. Den var sådär men bättre än lökfilmen jag såg igår i alla fall. Sen Bishops på Bellmangatan, lite öl, beställde mat, fick ingen mat, gick därifrån och skyndade mig till bion igen för att se Ångrarna. En fantastiskt bra film, se den om ni har chansen. Handlar om två män som bytt kön och sen ångrat sig och bytt tillbaka. De intervjuar varandra, lite annorlunda upplägg men funkar verkligen bra. Dessa två män är väldigt olika, den ena tror att lyckan sitter i kroppen och yttre attribut, den andra tror inte att det gör det utan att det sitter i själen, att ha det i sig. Han tyckte jag verkligen om. Men det är inte det det handlar om. Efteråt så var det frågeställningar till regissören och han som jag tyckte om (Han till höger på bilden). Nu är det sovdags. Klockan är ju trots allt 00.30 staden gör en trött. Fast när jag går runt här så blir jag sugen på att flytta hit. Den känns bra, den känns större och mer. Och jag blir mer och mer oinspirerad att skriva i den här bloggen.

Burton.

Synd att Tim Burtons Alice in wonderland var dålig. Den hade kunnat vara bra.

Bagdad.

Igår när jag spelade pingis på jobbet och min motspelare gick på toa lyssnade jag på P1. De intervjuade en man i Bagdad som var så glad att han hade fått rösta. Han hade precis kommit ut från vallokalen och sa att han var så lycklig för att det var ett fritt val.

Jaha ok vad bra tänkte jag.

Sen berättade dom att det hade dött 28 st under de första timmarna av valdagen. De dog av granatattacker och maskingevär i attacker mot vallokaler.

Oj, definieras det som fritt tänkte jag då.

Själv vet jag inte ens hur en granat ser ut om den inte sprängs på en 48-tumsskärm och jag kan skruva ner ljudet.

Hästpojken – Gitarrer & bas, trummor & hat

Solen.

Klockan är 07.00 och jag ser hur solen kryper upp mot husfasaden mitt emot mitt köksfönster. Nu kommer den att krypa upp tidigare och tidigare, livet kommer att börja spira runt omkring. Snön smälter mer och mer för varje dag och jag måste till jobbet.

Under min promenad igår kände jag lukten av hundbajs, då vet man att våren är på intågande.

Promenaden blev ungefär 8 timmar och innefattade lunch i saluhallen, guiness på 7:ans ölhall och bjudöl på macforum där division of laura lee hade nån utställning. Det är det som är det fina med att bo i en större stad, att en promenad kan förvandlas till nåt annat.

Första perioden.

Igår tidig kväll: Jag och M möttes utanför Bishops på hamngatan, vårat mesta stammisställe, vi har delat många timmar i uteserveringens hammock med en ny sorts öl, men oftast en Duschesse, i glaset på det vingliga bordet samtidigt som solen sken i våra ansikten och spårvagnarna gnisslade i kurvan vid Brogyllen. Det var ljumma molnfria sommarkvällar, det var plötsliga stormkvällar där vi kröp ihop i soffan under taket för att komma undan regnet.

Det var dock fullt så vi gick vidare för en öl på ölrepubliken som också är ett av våra före detta hak. Vi såg noga till att sätta oss mitt emot varandra istället för bredvid som vi brukade. Det var stelt och nervöst men med varje klunk alkohol blev stämningen mer avslappnad för att till slut bli som nästan vanligt. Med skillnaden att det blev trevligare.

Vi pratade lite om oss, hon har tydligen aldrig vetat att jag varit kär i henne och jag funderar på vad jag har varit för pojkvän och jag beundrar att hon orkade så länge.

Jag frågade om systerdottern, hon frågade om hur vintern varit, jag frågade om hennes familj, hon frågade om ditt och datt och vi diskuterade hit och dit om privata och personliga saker. Om besvikelse på varandra, att jag sa upp kontakten när hon hade det som jobbigast och om att jag just då var i en period då jag kände att jag bara måste göra just det och om att hon inte var så förvånad över att jag hade mailat henne just nu för på senare tid hade hon tänkt extra mycket på mig.

Hon berättade att hon fått ett självmordsbrev, om att hon lärt från mig att man inte har ansvar för någon annans liv. Hon berättade om en vän som tar efter hennes liv och om att hon fått stipendium utan att söka, att hon ska flytta till Barcelona och komma tillbaka när hon vet vad hon ska göra med sitt liv, jag sa att hon då kommer att bo där länge. Hon sa ja och skrattade lite lätt.

Hon har ändrat sig i fåtöljfrågan. Numera kan hon tänka sig att ha en sådan i sitt hem. Hon är ju singel. Som hon sa. Jag berättade om min fina vinylmöbel och hon blev imponerad, jag berättade om mina planer på att lära mig att flyga vinschflygning. Hon gillade idén och sa att jag alltid gjort mycket saker. Jag sa att jag aldrig gör något.

Vi pratade om mötet där vi var som dagisbarn och inte ens hejade på varandra. Jag uppfattade det som att jag saktade ner och gav invit till samtal medan hon ökade stegen. Hon upplevde det helt tvärtom. Att hon saktade ner och gav invit medan jag ökade mina steg. Så kan det gå, två sanningar om samma möte.

Jag citerade M.H, för att jag inte vågade säga det själv, och sa att: M.H brukar säga att M, hon kommer alltid ha en del av ditt hjärta Johan. Hon log och sa att Johan alltid kommer att ha en del av mitt hjärta. Det var fint, det var vackert, det var försonande och jag kände hennes doft från andra sidan bordet.

Sen, 45 min efter hennes utsatta tid, stod vi på hållplatsen och kramades hej då och tackade varandra för kvällen och sen tog hon vagn nr 11 mot Saltholmen till nån tjomme som jag varken vet utseende eller namn på och jag tog buss nr 16, där jag förlade min plånbok och förlorade således alla kort, till nån tjomme som hon varken vet utseende eller namn på. Det kändes konstigt att åka var och en för sig till någon annan men det var fint att komma fram för där stod L och fixade mat och jag hade med mig vin och hon gjorde sin goda champinjonsås och vi åt och vi pratade om M och om att se ex hand i hand med nån främling för första gången och att det svider hur lång tid det än har gått och att vi har samma syn på det förflutna och sen somnade vi under samma täcke och jag vaknade av att hon stod i köket och akutåt frukost för att hon vaknade vrålhungrig och sen kröp hon ner igen och vaknade med feber.

Det känns som att pusslet håller på att lagas. Jag vet att jag alltid kommer att vara svag för M men jag vet också att vi aldrig någonsin kommer att få något hållbart vad gäller en kärleksrelation, att det bästa är att bara ses ibland för att komplettera varandras liv, för att ge det lite mer fyllighet och substans. Så som vänner gör. Hur ofta man nu kan ses när en bor i Barcelona och en bor i Göteborg återstår att se. Kommer nog bli utdöende mail till slut, men då är det på naturlig utdöende väg. Lite som en kvastfening som envist håller sig kvar.

Stycken.

Vin, spotify, ventilering, whisky, livepiano, raklång i soffan, diskussioner, M.H.

Igår kväll vände det.

Ute-på-fik-frukost, ventilering, människor, diskussioner, Häxan.

Idag förbättrades det.

Öl. M. Ikväll vet jag ingenting om. Men det är dags att känna på. Behöver nog ta en promenad sen.

Vin, mat, L. Den senare kvällen påverkas nog av den tidigare kvällen. Men jag vet att det funkar.

Äntligen träffar jag folk igen. Civilt.

Ingen har lust.

Idag har jag än så länge gjort allt på rutin. Bara för att jag vet att jag behöver göra det som gjorts. Ingen glädje, ingen inspiration, utan tankar, en oro i kroppen. En oro som jag haft några dagar. Antagligen är det för att det är dags för nåt nytt nu. En ny episod i livet. Fast jag har ingen aning om vad den kommer att innehålla. Kan vara ett problem. Eller så kan jag fylla den med vad jag vill. Kan vara en möjlighet. Dessutom känner jag mig ensam, har gjort det ett tag nu. Ensamhet har ingenting med hur mycket människor man har runt sig. Det sitter inuti. Fast jag har mått så här förr och det kommer gå över. Även den här gången. Dessutom verkar det vara nåt som går, många jag känner är lite hängiga, nere och känner meningslöshetens våg som sköljt in.

Det här får bli en rutinens dag. Ska se till att träffa M.H ikväll. Få lufta mig lite.

Bra mail.

För ett par dagar sen skickade jag iväg ett mail till M. Det var i lördags och jag hade haft en ölkväll hemma hos mig, lite provning. Sånt som jag och M brukade göra. Jag och M har inte hörts av alls under några månader, senast vi sågs på stan, för fyra månader sen, hälsade vi inte ens på varandra. Man kan väl säga att det var lite spänt. Hon har dock pluppat upp lite då och då i mitt huvud i olika situationer under den här tiden, så som människor gör som man tillbringat nästan varje dag med under några år.

Nu skrev jag i alla fall ett mail till henne med syfte att kolla om hon ville ta upp kontakten igen. Som vän, för någon annan relation vill jag inte ha med henne, skulle aldrig funka. Idag svarade hon och sa att hon ville det, som vän, hon skrev också att hon träffar någon som hon tycker mycket om men att de inte har några etiketter eller titlar. Det glädjer mig och jag mår lite illa.

Jag känner igen känslan. Jag har för vana att bli vän med mina ex. Eller i alla fall hålla lite kontakt och det här är en svag känsla av det som jag känt extremt starkt i andra liknande situationer. Bättre att veta lite om varandra än inget alls och det är ju trots allt någon som man varit väldigt nära och jag tycker det är synd att kasta bort det som faktiskt var bra. Vi tyckte ju om varandra mer än vanligt. Det gör vi fortfarande, i alla fall jag, men med vetskapen om att det inte kommer att kunna bli nåt annat än att ses eller höras då och då.

Jag vet att jag har extremt svårt att klippa band till människor som jag kommit nära. Det är nog så pass jobbigt så att man kan kalla det för ett problem för mig, och det här vänskapsgrejen är ju så klart ett resultat av det. Fast egentligen så handlar det nog mer om att inte vara ovänner än att banden ska vara kvar, men om man inte är ovänner så varför klippa banden? En annan stor nackdel är att jag sällan känner mig helt fri att gå helt vidare om inte den andra träffat nån annan. Undra varför det är så. Kan aldrig vara bra.

Får se om hon vill träffas när hon läst mitt svar. Hoppas det. Hon är ju trots allt bra, även om det fanns sidor som jag inte gillade så mycket. Det är fördelen med vänskap. Då skalar man bort dom sämre sidorna. Det får den nya tjommen ta. Förhoppningsvis gillar han dom.

På torsdag ska förhoppningsvis jag och L laga mat och dricka vin. Det ser jag fram emot.