Ibland, som idag, känns det som att vi är två dammvippor som sveper över varandras psyken, som om vi var två krossade glasrutor som det inte får petas på för hårt.
Ibland, visserligen ett tag sen nu, så är vi dom som gör att glasrutan spricker, går sönder och krossas totalt.
Jag vill att vi ska vara som idag,
sen hur långt det räcker,
det vet man aldrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar