Vinden.

Det sägs att vinden är som bäst om hösten, när vågorna slår som högst på haven. När väggarna, likt ett cementblock över pannan, låter sömnen hänga kvar hela dagen. Om man tror att det är bäst inomhus, om man kan säga på dödsbädden att jag tog till vara på dagen, jag lät inte väggarna tvinga fast sömnen över ögonen, jag lät inte datorerna och mobilerna göra mig irriterad för att jag blev avbruten. Fast det egentligen handlade om att koncentrera sig på fel saker.

Det sägs att vinden är som bäst om hösten, när den är krispig och sval, att den skapar fåror i ansiktet för dom som lever med den. Att huden blir tärd och tålig, att livet märks, att livet växer fram.
Sen kommer vintern och självsprickorna i alldeles för trånga skor som klämmer och skaver där på Kungsgatan som har värmeslingor så inga årstider märks. När väggarna, likt ett cementblock över pannan, låter sömnen hänga kvar hela dagen så att livet inte märks, så att livet inte tränger sig på. Att bekvämligheten tar död på livet och låter dagarna rinna på tills de till slut har runnit över och förbi. Att alla vardagar som kom och gick var livet som vi fick.

Ett till.

Framplockat, uppätet, bortplockat, upptorkat, nedbäddad. Den äldsta sitter bredvid mig och tittar på en mask på en krok som flyger genom himlen och ner i vattnet, på en rektangular skärm. Hon var uppe först och sen har hon lagt sig igen. I den här familjen är det jag som är morgonpigg, vare sig jag vill det eller inte. Oftast vill jag, tycker det är rätt mysigt att vara uppe och pyssla. Kanske göra scones medan barnen leker och nu sitter jag här och skriver, och väntar på att hon ska gå upp så jag kan ge mig ut och springa lite, för nu är det dags igen. Dags för att röra på fläsket, i alla fall lite snabbare än extrem långsam promenad. Bussen går i och för snabbare men det räknas väl inte som fläskröring antar jag?
Idag börjar min semester, i två veckor. Sen tre nattpass fördelade på två veckor, sen fyra veckor semester och sen pappaledighet till sista mars. Så om någon vill hitta på något att göra så säg till.
Dessutom har jag börjat en mattekurs på komvux, matte 3b. Så nu är det bara den kvar och sen ska jag ta tag i utbildning på riktigt, ja efter mars då. Annars då?

Rom.

Finöl på random trappa i Rom, med fräschalkisar framför oss. Vi döpte den till franska trappan, sen en gammal byggnad som kallas Colosseum och kanske en lika gammal stubbe där det blev lite mer dryckesintag. Trånga gränder, al dente-pasta, karaffvin, en utebliven Tiramisu.
Sömn hos den krumpna koltanten med hjärntumör som hyrde ut fem små rum. Värme, värme och värme. Risotto och ännu trängre gränder, vi och 40 000 italienare på Stadio Olimpico, Depeche Mode. Den bästa av dom jag sett. Lätt. Jag har inte sett så många, en av de bättre som dom har sett, dom har sett en drös. Gå, gå, gå, gå, gå. Ont i fötterna, aj,aj, aj. Svett! glada miner. Sova, sova, sova.
Gick in i random kyrka, säkert tvåtusen år gammal. Målningar som jag aldrig sett i en kyrka förut, inget som dom direkt brydde sig om. Inget som marknadsfördes i alla fall. Men så har dom ju vatikanen och sixtinska, inget vi gick in på. Kö, kö, kö, kö. Istället fick det bli glass. Dög bra åt oss.
Till slut så avslutade vi allt med att dricka en Kilkenny på någon irländsk pub. Den smakade avlopp, vilken flopp.
Dessutom är dom bra på pasta, dåliga på potatis. Det har vi bevisat, vetenskapligt.
Jag vill tillbaka.

Pået igen!

Det är lite tomt här, men jag tänker att jag ska bli bättre på att fylla på rader här igen. Får se hur länge det håller i sig.
Igår firade vi midsommar, vi tänkte att det är ju midsommar bara en gång om året så därför körde vi det en gång till. Mest för att jordgubbstårta är så förträffligt gott. Fast det var ingen riktig midsommar, nä det är klart tänker ni, midsommar var ju 21:a juni, nä det var inte därför. Vi hade ingen nubbe, så jag fick snällt nöja mig med lite whiskey till kaffet, inte så illa det heller ska jag be om att få tala om!
Idag fyller Ebbe 8 månader. Om 8 månader är han dubbelt så gammal som idag. Det är inte så länge dit, men 8 månader bakåt känns ibland som en evighet, eftersom han alltid har funnits. Men ibland känns det också som en hundradels sekund eftersom allt gått så vansinnigt fort, det är lite samma sak det där. Dom två perspektiven, evigheten och den hundradels sekunden.
Och på fredag åker jag och L till Rom, just the two of us. Det kommer också att kännas som en evighet och en hundradels sekund.

Livet.

Ibland blir han lite avundsjuk, avundsjuk på sin bästa vän som har ett brinnande intresse för fotboll. Som har så mycket att se fram emot, som hoppas, gläds, skriker och förtvivlar. Över en fotboll. Hur han och hon går på pubar och dricker öl och kollar på match. Diskuterar filmningar, taktik och laguppställningar. Han blir också avundsjuk på sitt ex, hon den rödhåriga, som köpt ett hus med sjötomt, bastu och brygga. Där man kan sitta och dricka en morgonkaffe och se ut över lugnet, dyka från bryggan efter en löptur. Ett sånt hus som han vill ha någon gång. Men så tänker han att dom kanske är avundsjuka på honom om nåt och då släpper det. Storsint är bara mellannamnet.

Bladder.

Ibland är det grönare än grönt och skönare än skönt. Det är något för en kung, en kung som är son av solen. Som låser in och öppnar upp, som om det är hans förtjänst att man kan låsa upp, för att han låste in. Precis som Fritzl, som ser sig som en räddare trots att hela problemet uppkommit på grund av honom.
Ibland är staketet högre från den andra sidan, betongdörren skrovligare och taggtråden vassare och det är ju inte så att man själv är hjälten om man räddar upp sina egna problem. Det kallas att man räddar sitt skin och handlar mer om att slippa skam och inte förlora sin heder.
Och han sa: du verkar ha så bra kontakt med dina känslor, då skrattade jag lite inombords och tänkte på vad olika flickvännen har sagt till mig. Det var snarare tvärt emot förra meningen.

IKEA-bostäder.

Jag ser hur polackerna bygger Sverige, från köksfönstret ser jag hur de sätter upp ännu en färdig vägg och lägger ett golv som blir någon annans tak. Hur deras monterande, som om de köpt huset på IKEA, blir mer och mer. Fem stycken sjuvåningshus ska det monteras. Från morgon till kväll. På natten kommer det flickor till jobbarackerna men de talar inte samma språk, så vad de ska ha för utbyte förstår jag inte.