Rom.

Finöl på random trappa i Rom, med fräschalkisar framför oss. Vi döpte den till franska trappan, sen en gammal byggnad som kallas Colosseum och kanske en lika gammal stubbe där det blev lite mer dryckesintag. Trånga gränder, al dente-pasta, karaffvin, en utebliven Tiramisu.
Sömn hos den krumpna koltanten med hjärntumör som hyrde ut fem små rum. Värme, värme och värme. Risotto och ännu trängre gränder, vi och 40 000 italienare på Stadio Olimpico, Depeche Mode. Den bästa av dom jag sett. Lätt. Jag har inte sett så många, en av de bättre som dom har sett, dom har sett en drös. Gå, gå, gå, gå, gå. Ont i fötterna, aj,aj, aj. Svett! glada miner. Sova, sova, sova.
Gick in i random kyrka, säkert tvåtusen år gammal. Målningar som jag aldrig sett i en kyrka förut, inget som dom direkt brydde sig om. Inget som marknadsfördes i alla fall. Men så har dom ju vatikanen och sixtinska, inget vi gick in på. Kö, kö, kö, kö. Istället fick det bli glass. Dög bra åt oss.
Till slut så avslutade vi allt med att dricka en Kilkenny på någon irländsk pub. Den smakade avlopp, vilken flopp.
Dessutom är dom bra på pasta, dåliga på potatis. Det har vi bevisat, vetenskapligt.
Jag vill tillbaka.