Julkortet.

Det hänger ett vikt julkort i A5-format på anslagstavlan i lunchrummet. Inuti står det en beskrivning av en resa, en resa till Tyskland och om hur hon ätit korv, druckit vin och gått på julmarknader. Hon har gått i pension nu, slutade strax efter att jag började för lite drygt två år sedan men hon bjuds fortfarande in till julfesten, julgröten och glöggen. Hon skickar fortfarande vykort från sina resor där hon beskriver sina bussturer ut till Europas olika länder och det händer att hon kommer till oss och fikar.
Det sägs att hon hade många vänner men få släktingar. Inga barn, ingen man. Ensamt när hon la sig, rikt när hon vaknade, vad vet jag.

Det hänger ett vikt julkort på anslagstavlan i lunchrummet som är skrivet den 2:a december, det står en dödsannons i tidningen där dödsdagen är den 19 december. Det var en arbetskamrat som fick reda på det först och letade upp en levande släkting, ett kusinbarn som fick rodda i alltihop efter att hon hade krockat med älgen.