Hon föddes med en känsla av att bli utknuffad, att inte tillhöra och inte låta sig tro att andra vill henne väl. Hon märker inte ens när alla runt omkring försöker, för hon tror att det bara är på låtsas, allt måste vara äkta hela tiden. Allt måste ske från djupet av hjärtat för att räknas. Saker och ting kommer dock sällan från djupet av hjärtat. Utan kanske mer från magen, där alla nervtrådar möts och mår.
Ensamheten tränger sig in i märgen så fort det bara finns tillfälle, det vill säga varje kväll framför tv-flimret och den lilla lysande skärmen i handen, eller på bussen som är överfylld av okända människor som hon antagligen tycker borde utrotas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar