Jag sitter i en byggnad där människor dör, men också i en byggnad där människor föds, och det är i den delen jag är nu. Jag är i delen där bebisar och mammor bär blöja, där nyblivna pappor hälsar på varandra som om det vore en gammal kompis man inte sett på länge. Jag är i delen där de första andetagen sker och där blodomloppet ändrar riktning vid ett skrik.
Jag har en liten pojk på mitt bröst. Jag känner hans andning och han känner mina hjärtslag. Och den lilla som knappt kan springa har blivit storebror.
Det är sådant jag gör när jag är pappaledig, jag blir pappa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar