Samtidigt som jag skriver om att jag har blivit pappa för andra gången, skriver en annan, yngre än jag, om sin sista tid i livet. Om hur han aldrig kommer få barn, och om hur hans avsked till anhöriga kommer att bli. Om att han inte vill ruttna bort på vägen dit, med näringsdropp i sin arm, utan att han vill dö lite värdig. Att han har förlorat verkar han ha accepterat, men han tänker göra det på sitt sätt. Kanske för att han ska ha bestämmanderätt. Jag vet inte, men grejen är den att...
... själv klagar jag på att det är lite för lite sömn.. nu när jag har en nyfödd. Skämmes tamme fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar