S.P.L

Papper och penna. Café, barnvagn och egna dagar. Snart kommer en ledighet som jag aldrig haft. Att göra vad jag vill hela dagarna men ändå vara konstant uppmärksam, upptagen och behövd. Men först 5 veckors semester som kommer att börja med en turné med att bo i stugor-nära-sjöar-och-hav-utan-el-och-vatten.
Under ledigheten som jag aldrig haft ska jag sätta press på mig själv. För tiden den bara går. Rynkorna runt ögonen lite djupare, håret lite längre upp, lite gråare. Ögonen lite tröttare, hjärtat närmare sitt sista slag. Lite mer att minnas, lite mer att glömma. Roligare, tryggare och mer rätt. Vad gjorde jag förut med all tid som jag hade att spendera som jag ville, jag tyckte nog att det mest var någon form av inflation. Nu trycks det ingen ny tid, inga timmar som kommer tillbaka, inga fler gången som det första steget tas, inga fler gånger som den första tanden växer ut på honom. Inte på honom. Nu eller aldrig. Svårare än så är det inte. Med allt.