Hur kommer det sig att ögonen tåras när han ställer sig upp med hjälp av fotpallen, tar en bok mellan sina fingrar och drar alla sidor så sida efter sida snabbläddras. Hur kommer det sig att bröstet blir varmt när han sitter vid gitarren och spelar på sträng efter sträng.
Hur kommer det sig att jag vill dunka mitt huvud mot väggen när han för femte gången vänder sig på mage under blöjbytet. Allt har blivit närmre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar