Innanför.

Ibland när jag tittar in i hans ögon känns det som om det är något annat där inne. Något annat än det lilla barnet, något som vill erövra och upptäcka men framförallt något som vet och förstår, något som är betydligt visare än de långa människorna.
Ibland tittar han som om vi vore dumma i huvudet, ibland som om vi faktiskt förstår hans värld. Att den förståelsen bara är till låns får vi snabbt vetskap om genom en liten vridning på huvudet eller genom att han avbryter blickspelet på annat sätt. Jag antar att det bara är att suga i sig och låta det där egna något som jag kanske också hade som barn få sig en påfyllning.