Ickespridning.

Det här är faktiskt någonting som jag funderat lite på på sistonde. Tycker dock att det dras fel slutsater, jag tycker snarare att det handlar om att det krävs en acceptans om att saker kan gå fel men att människor, som det i slutändan alltid handlar om, gjort så gott de kunnat. Det här med att filma för att stämma till höger och vänster håller inte. Min mamma dog i cancer, läkarna trodde först att det var magkatarr. Har aldrig fallit mig in att stämma dom för det, måste lita på att de som kan gör så gott de kan. Om det nu inte är uppenbarligen fel så krävs det i det stora hela mer acceptans och en större tilltro till människor, om man tror människor gott så känner man sig också tryggare. Slutsatsen i artikeln är dock att det ska vara självklart att inte filma på sjukhus, jag anser att det ska vara självklart att filma om man vill. Så länge ingen annan än anhöriga syns. Syftet ska ändå inte vara att stämma utan att återuppleva. Men så tycker jag också man ska få filma luciatåget när ens barn är med för att få se på hemma igen, kan vara roligt för framtiden. Men det är det många förskolor som förbjuder för de gömda barnens skull. Jag kanske är ond men jag vet inte om deras rättigheter ska gå före generationers återupplevelse. Och bara för att man filmat så måste det inte spridas via Facebook eller Youtube. Ibland kan jag känna att jag som medelsvensson snart inte kommer ha något kvar för alla minoriteters rättigheter snäver av vanliga människors rättigheter, vi som inte råkat ut för alla hemskheter. Det känns som att borde finnas en anna lösning. I texten används social tillit, den tilliten borde ligga i att veta att filmer inte sprids via sociala medier, samt att acceptera att även expertisen kan göra fel. På så vis kan det både bli skydd, återupplevelse och rädslan för att bli stämd borde försvinna. Hm ja, sådant har jag funderat lite på påsistonde.