Winterknäck.

Idag hade Winnerbäck en fanspelning i Helsingborg för 200 personer. Första gången jag hörde honom låg jag på golvet i skenet av ett stearinljus i Björksätra i Sandviken. Jag gick i gymnasiet och hörde hans nysläppta första skiva med under månen, vårdag i november och inte för kärleks skull från en dubbeldäckares ena kassettmodul och precis där fastnade jag. Jag har vandrat runt i städer under många timmar med hans låtar i lurarna. Ibland som tidsfördriv, ibland för att hitta någon slags sanning. Hans sommarkonserter har varit mer eller mindre tradition. Jag hade chansen att få en biljett till denna konsert också. Men det är ju inte sommar än. Fast det var ju så klart inte därför som jag inte gick.

Bubblare:

Lars Winnerbäck – Fenomena

Lars Winnerbäck – Vänner