Väskan.

Jag tänker på vänner som alltid är sjuka, på vänner som alltid har ont.

Jag tänker på de på vagnen och bussen som har frusit hela natten, de som har grova smutsiga händer som letar i papperskorgar.

Jag tänker att jag gör som jag vill, att jag sällan har ont eller sällan är sjuk. Att jag ibland jobbar fulltid, ibland går ner i tid för att kunna göra annat. Ibland har jag bil, ibland har jag det inte. Att jag köper dator, kamera, cykel, skoinlägg. Att jag lägger undan pengar, att jag kan resa. Att jag kan ta semester.

Jag tänker att jag tjänar mindre än genomsnittet i det här landet men ändå mycket mer än många. Allt hon hade var en väska.