"Pappa."

Jag fick nyligen beröm för hur tålmodig och duktig jag var som "pappa" för en sisådär 6-7 år sen. Då blev jag glad in i själen och känner hur jag fortfarande älskar det där lilla trollet som fyller 9 år nu i sommar. Jag får jämna rapporter om hur hon mår och vad hon lärt sig. Nu håller hon på och kämpar med simningen.
Jag var med när den första huvudfotingen gjordes och när hon vägrade sluta med nappar, jag var med när hon skulle rida för första gången, kaxig som få ända tills hon kom upp på ponnyns hästrygg där i folkets park i Malmö för att strax efteråt bäras ner med darrande läppar. Jag var med när hon trodde att hon var vuxen för att vi hade glömt hålla hennes händer när vi gick över gatan, jag var med när hon sa att jag var fin när jag stod och diskade i linne och hårtofs. Jag var också med när vi fick förklara för henne att jag inte var hennes pappa när hon precis hade testat ordet på mig. Jag kommer ihåg hennes lukt, den där mjuka barndoften. Jag tror att det är svårt att någonsin kunna sluta älska något sådant, även om minnet ibland falnar så kommer det alltid att glöda för att blossa till då och då.