Chansen.

Smaka försiktigt på vinet så du inte drunknar i allt.

Det är så lätt att hämta en flaska till om det börjar kännas kallt,

men snart lossnar isen min vän och drömmarna kan ta fart.

Vissa muttrar att tystnaden säger allt men när det är som bäst är ord ett överflöd.

Jag vet att längtan är lång och att man saknar saknaden,

när det var det enda som fanns kvar.

Hjärtat slår och vinet pumpas runt, samma flaska nu som då.

Korka av och öppna upp och låt det stanna natten ut.

Låt det ligga där som en länk mellan då och nu.

Låt det blandas med rummets syre så smakerna blommar upp.

Läppja på huden, känn fjärilskyssen mot kinden, andas in och andas ut.

Bege dig till landet där vindarna är ljumma och tystnaden är lugn.

Här kommer en andra chans, låt den växa och forma den som du vill.

Det är du som bestämmer men vattnet kommer ändå att frysa till is.

Jag vet att längtan är lång och att man saknar saknaden,

när det var det enda som fanns kvar.

Har du format chansen nu, har du format den som du vill.

Gav du den syre och näring, gav du den tillräckligt med tid.

Dagen kommer, då du måste försvara allt,

då tystnaden gör uppror och allting måste kläs i ord.

Så smaka försiktigt, min vän, så du inte drunknar igen.