Ett trasigt andetag när tungan vrickade sig, när nageln blev halvt avbiten. Ge ett piller åt ensamheten, åt tvåsamheten, åt fyrsamheten, åt den inlåsta rastlösheten. Han sjunger att man inte ska huka sig för världen, att leva innan man dör. Lyckans ost den som lyckas med det. Lyckans ost den som upplever andetag av sovande barn, andetag av friskhet och skratt. Av nakna fötter som rör sig över golvet och vars största trygghet är du. Och hon. Lyckans ost den som hittar någon som vill bo med dig. Som tillsammans vill ge sig in i ovissheten. Som inte tacklar drömmarna in i sargen. Lyckans ost den som lever livet som facebooks statusrader. Där hukar sig inte många för världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar