Plötsligt.

Där borta vid grinden står det en liten kille och undrar vart nyckeln är. Han vet att han har sett den, om det var i mammas eller pappas hand vet han inte. Han vet inte ens om det var nyckeln som skulle passa till just det här låset, man kan ju så lätt tro det. Att bara för att den är i någon av föräldrarnas hand så är den gjord för det låset som sitter på just den grinden som han står framför.
Det var längesen han såg dom nu, de skulle åka bort ett tag sa dom. Som om dom behövde tid att fundera, tid att känna. Kanske skulle dom på skattjakt, leta nycklar till sig själva och omgivningen.
Som om man måste iväg och dricka de dyraste vinerna för att uppmärksamma livet, för att bevisa att man minsann njuter av det goda som det har att erbjuda. Trots att man aldrig tyckt att vinerna är så fylliga och aromiska som folk säger utan mer påminner om sträv lingondricka så köper man de dyraste och med priset kommer njutningstvånget, man vill ju ha klass och inte skämma ut sig.
Killen stoppar ner händerna i sina jeansfickor, han vet inte när den kom dit. Han har känt efter så många gånger och nu, nu låg den där. Kanske har han aldrig vetat vart han skulle leta för ibland kan även en liten ficka vara för stor.