Rödhusmålarna.

Jag borde plugga.
Men jag blev precis kär.

Typiskt att det alltid ges tid till att leta efter sånt just när det är studiedags.

Tror jag ger upp och tar en dusch och ger mig ut i verkligheten igen, det var ett tag sedan.

Dagarna.

Jag har inte längre någonting som talar till mig.
När jag lyssnar på musik som tilltalat mig känner jag mig mest uttjatad.
När jag läser tittar jag på orden utan att ta in.
Mat har jag knappt ätit på ett dygn, trots det är jag inte hungrig.
Det känns som att jag väntar på att någonting ska ta slut.
Så att det kan släppa, det där som är i magen och halsen.
Det som klumpar sig precis före skrattet.

Jag vaknade på min födelsedag, dvs igår, och hade ont i magen.
Mådde illa. Öm i huden. Kallsvettig. Men bara subtilt.
Sen sov jag.
Jag vill nog mest sova.
En lång sömn.

Igår la jag handen på hennes mage och sa:
Tänk att du har någonting därinne som de flesta värdesätter mest av allt.
Sen började jag gråta storhetstårar.
Hon började också gråta.
Men hon ville inte säga varför, för då skulle hon börja gråta.
Mamma sa att jag var den enda som inte skämdes för att gråta.
Kanske är det så.

Ko.

Jag skulle skicka en länk till en vän på fejjan. Nu för tiden så ser man ju gamla konversationer där också. Den här hade hon varit så vänlig och skickat till mig.

Faktauppsats om en ko, skrivet av en mellanstadieelev

Nyttan med Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Följeslagaren.

Hallå! nådde mig bakom min högra axel, jag hade nyss gått förbi honom och jag hade inte känt igen honom. Hallå! Haga Nygata var relativt tom så jag vände jag mig om.

Hallå, hur är läget? Jag blev lite förvirrad, kände jag igenom honom? Nope. Han bar på en gitarr och ett gitarrcase, han frågade om jag kunde bära caset åt honom. Som betalning skulle han spela en sång medan vi gick längs gatan mot Järntorget. Ja jo, det kan jag väl göra och betalningen sjöngs fram för full hals medan vi gick gatan fram. Han var kanske en tjugoåttaåring med skägg som luktade sprit och hade kallröda händer. Jag sa att det lät vajjert.

-va?

-Vajjert.

- jaha, tack.

Vad jobbar du med då frågade han och när jag hade svarat frågade jag tillbaka och han svarade blixtsnabbt. Jagleverpåmusiken.

-mhm.

Fick en stark känsla av att det var det han ville berätta redan från början.

-reser du runt?

-nä, jag spelar vid Hemköp i Vasa, tjänar 500 om dan.

- mhm, är det vad du vill göra?

- Ja.

- Då är det ju perfekt, är du på väg hem?

- Ska träffa pappa, sen blir det väl bråk.

- Bråk?

- Ja det brukar bli det.

- Jaha, vad trist.

- Jo, men det är väl så det är.

- Jo.

- Nu kan jag ta caset, tack ska du ha!

- Ok tack, ha det.

Inne.

Jag tänker att jag måste börja hitta på saker att göra inomhus när jag blir rastlös och vill ut och rasta mig. Så nu har jag börjat baka bröd och smutta på whisky, känns bra än så länge.

Plätt.

Igår var pappa och bror den äldre och kollade ut en plats på Kungsgårdens kyrkogård där stenen ska resa sig över mammas aska. Dit pappa kan cykla på somrarna och lägga blommor och prata lite med henne. Det hade visst varit hans första tanke. Att han ska kunna cykla till graven. Vaktmästaren hade sagt att det inte finns så många platser kvar så det vore dumt att vänta för länge med att välja, det finns mest åker nu för tiden sa hon. Vi hann i tid för det blir en plätt med gräs och kvällssol bredvid en häck. Det hade hon gillat. Nu är det bara urnnedsättning och val av sten kvar, sen är det inte över. Sådant här är inget man blir klar med. Det är inte som att läsa en bok. Bara ett kapitel kvar, sen är allt inte som vanligt.

Och idag skulle den här tjommen fyllt 66 år.

Totta Näslund – Ride Jonny Ride