Fest.

Men det är ändå som bäst när man sitter på altanen och ser hur solen går ner över trädtopparna. Kvar på bordet är resterna av festen som flyttat in där under. På grusgången hörs hur grannmänniskor förflyttar sig mellan hus och bil, mellan bil och hus. Annars är det tyst förutom lite basgång i väggen bakom ryggen och tankarna flyger iväg över tid och rum, bakåt och framåt och rakt in i fantasin där allting delas upp och blandas samman.


Jag tycker det här blir bättre och bättre. Det är det som är det konstiga, det ovanliga och det läskiga.