Inte du.

Alla trasiga själar som inte har någonstans att gå, ingenstans att luta sitt huvud, inga famnar, inga varma element. Asfalten och den smutsiga jorden, sönderskjutna soffor och lånade kanyler, som tröst, som överlevnad. 

Vi säger vi inte har råd, vi säger vi inte orkar bry oss somomvialdtrigskullekunnahamnadär. Alla andras trasiga själar, ihopsvetsade hjärtan och avslagna hjärnor. En mor och en son, en kram till bristningsgränsen. Alltid utanför, allting innuti.