Utelämnad.

Man har inte mycket att säga till om när det väl gäller, bara ligga blunda och hoppas att det stämmer. Stämmer det hon säger, att det inte är någonting, förutom det jag råkade upptäcka. Jag har alltid hävdat att varje människa är ensam och det hävdar jag fortfarande, finns ingen som förstår någon. Så därför väljer jag alltid att lita på, vilket i sin tur ibland slutar i att jag inte har mycket att säga till om utan bara ligger där och blundar och hoppas att det stämmer. Att det stämmer det hon säger.

Och ja just ja, har jag berättat att jag i påskas fick reda på att min storebror, han som är tio år äldre än mig inte är min riktiga helbror utan att han är min halvbror? Han har en annan pappa. Jag blir 35 i morgon, han är 45. Det tog rätt lång tid för att det skulle komma fram. Och de vet inte ens om att jag vet. Man är rätt ensam som människa och rymden är stor. 

Inte du.

Alla trasiga själar som inte har någonstans att gå, ingenstans att luta sitt huvud, inga famnar, inga varma element. Asfalten och den smutsiga jorden, sönderskjutna soffor och lånade kanyler, som tröst, som överlevnad. 

Vi säger vi inte har råd, vi säger vi inte orkar bry oss somomvialdtrigskullekunnahamnadär. Alla andras trasiga själar, ihopsvetsade hjärtan och avslagna hjärnor. En mor och en son, en kram till bristningsgränsen. Alltid utanför, allting innuti.

En ny sten.

En kompis lägger upp en bild på instagram och skriver "draåthelvetebara". Det börjar genast strila ner tårar för mina kinder, för jag minns och jag känner sorgen, minns kaoset och jag minns blommorna, kistan och stenen som senare skulle komma. Stenen med mammas namn på. Idag är det nya blommor, en ny kista och en ny sten som snart ska komma med hennes mammas namn på. 

Men jag förstår inte, jag bara vet mitt. 

Det gick fort, hon var frisk, ramlade och fick en blödning i hjärnan. Några timmar senare var hon död. 

Tänk på det. Det går fort livet, döden ännu snabbare.

Elegi.

Han är egentligen inte speciellt bra på någonting. Inte bra på att baka bröd, låta surdegen stå i rätt temperatur i hur många dagar som helst, eller vispa ihop en bearnaisås. Han kan ta ett C#m om det kniper, men det låter inget vidare tillsammans med de andra ackorden. Han är inte bra på att få in luften i grädden, han har inget vidare minne, kommer sällan ihåg fakta. Fakta som behövs i argumentationer. Prata är han inte heller något vidare på, stakar och kommer bort sig, tappar poängen och blir nervös när han märker att alla tittar på honom och faktiskt lyssnar. Han är inte bra på att stötta, puscha och visa omtanke. Det gör han genom att ordna praktiska saker, som att plocka, diska, städa, byta blöjor, vara ur vägen. Men sådant räknas inte. Han är inte speciellt bra på att fiska, fastnar oftast med kroken i något närbeläget träd, om inte så fastnar det i alla fall inte i någon fisk. Hans rygg är inte speciellt bra, vaknar mellan två och fyra varje natt och måste gå upp för att röra på sig för att mjuka upp ryggen lite. Han är inte bra på att gena, eller hitta nålen i höstacken, ta ut ackorden, låta barnen skrika. Han är inte bra på att ta egna initiativ, föra världen framåt, meka med bilen, kakla badrum. Han är inte bra på att låta bli att slänga syrliga kommentarer, veta innehållet i mattekursen han nyss läst, eller att få skapligt på högskoleprovet. Han är inte bra på att köra bil, eller att hitta rätt. Han är inte bra på att vara attraktiv, humoristisk och klok. Han är inte heller bra på att våldta och slåss, trots att han tillhör det manliga släktet. Där man tydligen ska göra sådant, eftersom det räknas som en manlig egenskap och att alla män gör det. Han har inte ens misshandlat någon, inte ens ett slag på käften. Han är inte speciellt bra på någonting helt enkelt.