Händerna

Dessa melodier 
spelar jag i kväll
bara för att minnas en
som spelat dem förr,
bara för att minnas
två händer, smala, fina,
som inte spela nu.

De bleka ådrorna
med svag blåaktig glans -
jag ser hur de mot fingrarna
förgrenas, hur de sina ut
i tunna strimmor färglöst,
som när i något kvällslandskap
en å med sina bäckar
syns dunkelt slingra sig fram.
                                            H. Gullberg

Blick.

Det är jag och fåglarna, vi sitter och tittar på varandra. De uppe på grannens takås, jag i vårt vardagsrum. Mellan oss är det vinter med mjuka fluffiga flingor så näbben kan vara åt andra hållet, men det spelar ingen roll. Det är ändå jag och fåglarna. Fåglarna som kurar ihop sig mot kylan, som låter fötterna åka in under de svarta fjädrarna och sitter och stirrar på bilar och människor som far omkring där under dom. Det är vi.

Självmord.

Slår upp nästa sida. Dödsannonserna, ett namn jag känner igen.
Dagen före hade min närmsta vän, herr W ringt och berättat om honom, att han tagit sitt liv.
Vi kände inte längre varandra, men vi hade gjort. För 15 år sedan. Spelade i samma band, ringde in det nya årtusendet tillsammans. Senast jag såg honom var på sjukhuset i Gävle, när min mamma låg för döden. Han jobbade som läkare där då, jag körde bil, han gick. Vi pratade aldrig.
Visste inte riktigt hur jag skulle reagera på annonsen, tråkigt och hemskt, visst. Sorgsen? Det också. Kanske inte så mycket över att han tagit sitt liv, mer över hur han måste ha mått. Att han bestämde sig för att avsluta, för mig måste det vara nattsvart under en lång tid för att jag skulle bestämma mig att göra det, och ännu mörkare under ännu längre tid för att faktiskt göra det. Om ens då. Inuti dessutom, inte omkringliggande orsaker, utan känslan inuti kroppen, rinna svart blod genom ådrorna.
Två dagar efter sin 32:a födelsedag, samband? Kanske. Ensamhet? Kanske. Inträngd i ett hörn? Kanske. Känsla av meningslöshet? Kanske. Vad vet jag. Ingenting.

Hoppas allt är bättre nu M.T

The Velvet Underground – Candy Says

Less.

Jag slits ofta mellan att vilja veta allt, läsa dagstidningar, prenumerera på tidsskrifter, att vara insatt och inte vilja veta någonting, därför går det i vågor. Ibland har jag koll på världen, ibland vet jag ingenting om dagsläget. Det senaste är oftast skönast men också det mest skrämmande. Att vara insatt är också skrämmande, för då ser man allt elände. Det gör man inte som ovetande, som ovetande vet man inte om att företag riktar in sig på nioåriga flickor, för att de i den åldern har som störst behov att passa in, för att sälja på dom smink och märkeskläder. Som ovetandes vet man inte om Göran Lindberg. Men det är världen, så ser den ut. Och om man lever i den så är det bra att vara insatt tänker jag ibland och börjar läsa tidningar igen.
Men allra mest handlar det nog om att jag är lite less på internet, på tekniken. Idag satt jag i väntrummet på vårdcentralen och jag tog inte upp min iPhone, istället lyssnade jag på fläkten, på fotstegen och på hur mamman läste för sitt barn. Det var... rogivande. Att sitta och titta på väggmålningen, att låta tankarna ta fart och ta vid varandra, att låta det inre livet få rulla runt lite och dagdrömma, det har alltid varit viktigt för mig, att få tid att tänka, jag är en långsamtänkare, ingen som kommer på ideer och förslag direkt när en situation infinner sig, därför är det extra viktigt att få tid att tänka klart. Och det ska jag börja med nu tänkte jag, så gott jag kan.
Nästa gång min mobil går sönder så funderar jag allvarligt på att köpa en för 199 kr. En telefon man kan ringa och messa med, inget annat. Spotify blir ett problem, men jag tänker att det också kanske ska ingå i att låta tankarna vandra fritt, att inte kunna lyssna på musik när jag åker buss eller spårvagn. För på det sättet blir musiken mer åtråvärd och därmed får den större betydelse. Jag har i alla fall påbörjat projektet att köpa-mina-braiga-cd-skivor-på-vinyl-istället, i alla fall de som finns på vinyl och resten får jag väl skippa. För jag äger inte ens någon cd-spelare längre och ettorna och nollorna står uppe på vinden. Bland råttorna.