Rom.

Finöl på random trappa i Rom, med fräschalkisar framför oss. Vi döpte den till franska trappan, sen en gammal byggnad som kallas Colosseum och kanske en lika gammal stubbe där det blev lite mer dryckesintag. Trånga gränder, al dente-pasta, karaffvin, en utebliven Tiramisu.
Sömn hos den krumpna koltanten med hjärntumör som hyrde ut fem små rum. Värme, värme och värme. Risotto och ännu trängre gränder, vi och 40 000 italienare på Stadio Olimpico, Depeche Mode. Den bästa av dom jag sett. Lätt. Jag har inte sett så många, en av de bättre som dom har sett, dom har sett en drös. Gå, gå, gå, gå, gå. Ont i fötterna, aj,aj, aj. Svett! glada miner. Sova, sova, sova.
Gick in i random kyrka, säkert tvåtusen år gammal. Målningar som jag aldrig sett i en kyrka förut, inget som dom direkt brydde sig om. Inget som marknadsfördes i alla fall. Men så har dom ju vatikanen och sixtinska, inget vi gick in på. Kö, kö, kö, kö. Istället fick det bli glass. Dög bra åt oss.
Till slut så avslutade vi allt med att dricka en Kilkenny på någon irländsk pub. Den smakade avlopp, vilken flopp.
Dessutom är dom bra på pasta, dåliga på potatis. Det har vi bevisat, vetenskapligt.
Jag vill tillbaka.

Pået igen!

Det är lite tomt här, men jag tänker att jag ska bli bättre på att fylla på rader här igen. Får se hur länge det håller i sig.
Igår firade vi midsommar, vi tänkte att det är ju midsommar bara en gång om året så därför körde vi det en gång till. Mest för att jordgubbstårta är så förträffligt gott. Fast det var ingen riktig midsommar, nä det är klart tänker ni, midsommar var ju 21:a juni, nä det var inte därför. Vi hade ingen nubbe, så jag fick snällt nöja mig med lite whiskey till kaffet, inte så illa det heller ska jag be om att få tala om!
Idag fyller Ebbe 8 månader. Om 8 månader är han dubbelt så gammal som idag. Det är inte så länge dit, men 8 månader bakåt känns ibland som en evighet, eftersom han alltid har funnits. Men ibland känns det också som en hundradels sekund eftersom allt gått så vansinnigt fort, det är lite samma sak det där. Dom två perspektiven, evigheten och den hundradels sekunden.
Och på fredag åker jag och L till Rom, just the two of us. Det kommer också att kännas som en evighet och en hundradels sekund.