För några dagar sedan visste han vad han skulle göra med sitt liv. Det var en blandning av intagning och en lysande lanterna på en lugn midnattsstorsjö. Där och då var det egentligen den andre som skulle få lite nya infallsvinklar var det tänkt, men han misstänker att det snarare var han som fick det. 

Idag är det ruta ett igen, den rutan där man börjar ifrån när man redan har gått en massa rutor i livet och råkat stanna lite för länge, inom samma tema, på en och samma. För självklart är det inte ruta ETT.

Det bästa är nog att gräva där man står. Så länge man inte sitter på grenen.