torsdag 7 juli 2011

Avskrivning.

Folk tittar på hennes mage och frågar om det verkligen snart är dags.
Ja, om 22 dagar enligt beräkningen svarar vi då. I alla fall idag svarade vi så. I morgon kommer vi vara så pass kluriga och flexibla att vi svarar 21 dagar, ingenting är konstant. Förutom ljuset. Och det här har ingenting med ljuset att göra, inte på det sättet. Det har inte heller något med skuggor och mörker att göra. Inte på det sättet. Det det har att göra med är tunneln där emellan, livet. Som så käckt blir vad man gör det till. Med opåverkbara ingredienser och konsekvenser som man inte vill ha och därmed undviker handlingar som man vill begå. Jag antar att det är det som är det friska, det trista. Tänka först, handla sen, slippa förklara. Handla först, tänka sen, stå för sig själv. Jag menar ingenting, jag bara skriver.
Och min nygifta bror ska också bli pappa. En dag före hans födelsedag är det beräknat till. Jag tänker lite tjatigt. Tänk om mamma hade levt tänkar jag. Två barnbarn och ett giftermål under samma år. Det hade vart nåt det. Men alla andra lever. Förutom alla dom som dött. Vilka är betydligt fler än dom som lever.

Inga kommentarer: