Solen.

Igår var jag och L och ett kompispar till oss på Lokal. Där och då kändes livet rätt gott och det berodde inte på maten. Jag tror att det var första gången som mamma helt släppte greppet under några timmar och jag skrattade flera gånger, riktiga skratt, spontant och ärligt. På förmiddagen idag kändes det som om jag hade kommit ut från en bubbla, att jag levt i ett töcken där jag sett och hört men inte tagit emot speciellt mycket av det som sagts och gjorts. Autopiloten har varit på. Nu känns det som att den där bubblan kommit tillbaka igen och töcknet kommer som beställning. Men det gör ingenting för jag vet att den kommer att försvinna igen och det var skönt att friköpa sig några timmar och gnola på en liten sång på väg till spårvagnen.

Men vad är det hon sjunger, hon den där Annika? något med att "jag nynnar mycket men jag sjunger knappt längre" men nya tider kommer, våren, solen, sommaren. Och i sommar, i sommar kommer solen.