Dagen.

Jag klädde på mig en kvart före. Trots att jag gått upp dit varje dag under nio års tid kom jag inte ihåg hur lång tid allt tog. Skor på, jacka på, mössa, vantar, halsduk, nycklar, mobil, pengar. Ut på farstubron, ut på vägen på den hårt packade snön, gick förbi några skoteråkare, gick över ån, upp för den vaga backen och jag var framme. 20 minuter förtidigt. Pumpade mina händer, vickade mina tår, hoppade på fötterna. Ställde mig bakom kyrkknuten. Kallt. Bussen kom, hoppade på, chauffören hälsade så klart. Betalade 35 kr med mitt visakort. Jag var ensam på bussen, så klart. Sen kom det två passagerare till, det störde mig. Jag ville åka ensam. 30 min senare plingade jag när jag ansåg mig tillräckligt nära mitt mål för att kunna gå. Kom fram, vit om tårna. Han skrattade och undrade vad jag hade för jävla skor, han vred, vände och knäckte. Snabba vändor på Bokia, Fotobaren. En man frågade när jag tog ut pengar hur mycket jag var tvungen att lägga i, 5 kr, 10kr? Han trodde jag köpte frimärken ur maskinen. Klingande gammelsandviksmål. In på Sveriges bästa bibliotek 2010. De hade flyttat skivorna. Pappa hämtade mig efter sitt jobb. Ja. Mer än så hände inte idag.