2017

Nästan hela 2017 har gått utan att jag skrivit en rad här, nästan utan att jag skrivit en enda rad någonstans faktiskt. Nästan utan att jag har gjort någonting alls. Livet rinner emellan, relationen rann emellan och iväg, barnen rann emellan och iväg varannan vecka. Kanske är det så att jag ska försöka hitta tillbaka till livet igen, livet som mig själv. Vill jag tillbaka? Nä, jag tror inte det. Snarare hitta sysselsättning på fritiden igen, det har jag inte haft på många år känns det som. Undra varför egentligen, för det är inte så att jag inte har fått. Kanske undermedvetet, låtit mig själv stoppa mig genom att tro att någon annan stoppar. Fast. Hon. Har. Stoppat. Inte ofta, men i början och det hängde kvar. Blickar, frågor, tystnad.

I somras ägnade jag och en vän en vecka eller så i de vackra landskapen i Hälsingland, tänkte vi skulle skriva lite. Vi spelade boccia och drack vin och whisky och lyssnade på musik och vi paddlade inte kanot. Det händer att jag längtar tillbaka dit, tillbaka till samvaron och bergen, skogarna och älven och alla knott och mygg som inte fanns.

Nu har jag skrivit i alla fall ett inlägg 2017. Inte illa.